Leunis.blogg.se

Åå gud jag sitter nästan och gråter. Jag hittade min gamla ipod som jag tror att jag fick typ 2009 (är inte helt säker) och kollar på gamla bilder som jag har tagit där. (hahaha det är väldigt mycket selfie jag tog då!:D Min första bild på den va även min första selfie!) Jag har bilder där ifrån när jag va jag tror första året i italien men kan ha varit andra. Och när jag har varit i Åre och när jg red på ridskola mm.. Och det är värkligen så kul att se hur kul man faktiskt hade det då och alla minnen som kommer.

Men det som jag sitter med en tår i ögat för är hur man förändras och ibland kan jag tycka att det är jätte bra, att man faktiskt behöver det.

Men nu så sitter jag med en tår i ögat av den motsatta andledningen. Jag har bilder på min gamla hund där på som gick bort för två år sedan..:( Också så har jag bilder ifrån min skola som jag gick på innan jag tror att det var i trean. Jag tycker inte att folk ska förändras eller att något ska det!! Jag vill att allt som finns nu ska fortsätta att finnas förevigt och må bra och tänka på hur man agerar mot andra.

Ni kan ju tänkta såhär för att det är lååååååååååångt ifrån alla som tänker på det men det betyder SÅÅ mycket, det kan betyda guld för vissa.

Och det är att varje dag säga något snällt till någon i sin klass eller säga hej eller säga hur mycket ens vän betyder för en. Och du anar inte hur mycket det betyder för någon. Om man får en fin kommentar av en kompis och den komisen ställer värkligen upp för dig till 110% i vårt och tårt, så ska man hålla kvar den!

DET är en ÄKTA vän!!

Men männskor kan ha svårt att tänka runt sig och tänka mer på sig själv att man är så bra och att man tror sig. Men det tycker inte jag iallafall är en människa att kämpa för. 

 

Om en vänskap ska fungera så måste det vara umsesidigt alltså man måste mötas på vägen. Man ska visa mycket kärlek till den som man får lika mycket kärlek tillbaka ifrån.

 

Och sedan när man blir äldre så kommer man ändå in på andra skolor och man har andra intressen och då glider man issär om man inte möts på mitten och håller kontakten lika mycket båda två.  Och då är den vänskapen helt borta. Men tänk då, om det är jobbigt med att förlora en vän/ nära vän så kommer det nya. Om den personen inte är intresserad av att vara din vän så släpp den och hitta nya! Det är mitt bästa tips!

 

Och det kommer alltid att finnas folk som man inte tycket om vart man än kommer men då behöver man ju inte bry sig om dom och köra sitt race.

 

 

Jag vet inte om ni fattar mitt budskap med detta inlägget för att jag tycket att det blev lite rörigt men jag kännde iallafall att jag behövde få skriva av mig lite. Nu är jag inte ledsen eller arg eller något har bara massor av "energi" i min kropp. Alltså inte "over speed" men har massor inom mig som ingen vet men jag vill få det ur mig och det tar på krafterna om man ska gå runt med det inomsig när det igentligen inte ska behövas.

I morgon efter skolan så ska jag gå ut i skogen och bara skrika allt vad jag kan!

Men som sagt så är jag inte ledsen av något slag eller deprimerad men har bara denna kännslan som jgág vill få ut!

 

Men tänk på detta sitatet! ( vet inte om det är så bra engelska men aja ni fattar budskapet;)

 

Detta inlägget skulle igentligen ha kommit upp igår det är därför som det står att jag sitter och kollar på bilder.